Min bubbla.

Min lilla värld.
Den är speciell.
Den är ofta mörk, fylld av tankar och känslor.
När den blir ljus låter jag den sällan vara det. För om den blir ljus, och jag börjar vänja mig med det- då slår det så hårt när den sedan blir mörk igen. Och tro mig- mörk blir den. Alltid.
Men... Jag försöker låta den vara ljus mer ofta. För jag måste ju få njuta av den ljusa sidan också, även om jag vet att det mörka kommer förr eller senare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0