P e r n i l l a

Undrar om det hela hände pga av dåligt beslut att försöka ha en trevlig kväll trots en dum dum hals, typ karma?

Nåväl.

Lördagskvällen började väl lida mot sitt slut, trodde vi, när vi befann oss på Göta Källare. Klockan var runt 2 tiden på natten/morgonen och vi satt i soffan på övre våningen och hade det trevligt.

I vanliga fall brukar jag ha stenkoll på min väska, men denna gång var jag oförsiktig och när vi gick ner till den nedre våningen och jag skulle plocka upp min fina ajfåån så var den spårlöst borta. Paniken började sprida sig och jag hälde ut allt innehåll på bordet. Ingen telefon.

Sprang upp till bordet där vi satt tidigare, frågade folket där om de sett en vit iPhone. Såklart inte.

Frågade i baren- men inget där.

Vid det laget började Johannes och Jonatan leta runt bland personal och väktare utan framgång. Såklart provade vi ringa fera gåner till mobilen under nattens gång, utan svar...

Jonatan kom på den briljanta idén att ladda ner "hitta min iPhone" appen efter att han frågat om jag hade den på min telefon.

Var lite orolig då jag bara laddat ner applikationen men inte visste riktigt hur den fungerade- behöver man ställa in något på den, ange uppgifter eller dylikt för att man skall kunna lokalisera den?

Visade sig att allt jag behövde göra var att logga in med mitt apple-ID så sökte den genast efter min telefon. Men den kunde inte lokalisera den, vilket gjorde att vi förstod att den som tagit telefonen mest troligen befann sig kvar på Göta Källare där täckningen var urusel.

Ledsen och utan hopp kände vi att kvällen var över och begav oss till Jonatans lägenhet. Väl där var klockan rätt mkt och jag provade åter igen att lokaliser telefonen- denna gång gav sökningen utslag på en byggnad i Hagsätra.

Med tanke på tiden på dygnet och stadsdelen kändes det inte bra att åka dit då, så vi la oss för att sova några timmar. Innan vi lade oss för kvällen ringde jag ändå polisen och brättade händelseförloppet och gjorde en anmälan.

Några timmar senare släpade vi oss upp och kollade genast om telefonen fanns kvar på samma plats, å det var den. Vi kollade upp på kartor för att få en exakt adress och när adressen var spikad så tog vi tuben dit direkt.

Visade sig vara ett höghus (såklart) och även bostadsrätter (!) vilket var förvånade när vi nog väntat oss ett lite sjabbigare ställe.

Porten var såklart låst och Johannes provade ringa till ett namn på listan över boende. En surtant svarade och vägrade släppa in oss.

Vi beslöt oss att vänta tills någon skulle gå in/ut genom porten men så kom en äldre man med hund gåendes ute och satte sig på en bänk utanför huset. Jag gick fram till honom och förklarade vår situation och att vi skulle vilja gå in i huset. Han förklarade att det varit många inbrottsförsök och därför släpper de ogärna in främlingar, å därmed var vårt samtal avslutat och väntandet fortsatte.

Tillslut öppnades dörren och vi smet in.

Nu började uppdrag: "hitta min iPhone".

Vi beslöt att dela oss på flera våningsplan och lyssna efter en signal- det vill säga den signal man kan sända via appen, signalen låter högt och länge, även om mobilen är på ljudlös. Som tur var är min telefon lite defekt, vilket gör att man inte kan slå av den på knappen, så vi vissta att telefonen skulle vara på.

Jag skickade signal, vi lyssnade... Något hördes, svagt. Men var?

Lät dovt och vi visste inte om det var DET ljudet eller något annat. Vi kom överrens att det var säkert från ett våningsplans högre upp och vi beslöt att jobba oss uppifrån och ner. Efter att ha gått igenom alla våningar och utan lycka, så upprepade vi proceduren ett par gånger. Vi började känna oss rätt uppgivna... Gubben med hunden kom nyfiket fram och frågade hur det gick, han verkade nu förstå att vi var sanningsenliga och önskade oss lycka till.

Efter ett bra tag ropade Jonatan att vi skulle komma ner till bottenplan och lyssna. Batteriet på Jontes telefon började närma sig dödläga och tiden tickade iväg... Men väl nere på bottenplan visade sig att det fanns två lägenheter vi hade förbisett då vi bara såg cykelförråd å dylikt när vi gick in. Vi spelade ljudet igen och nu hörde vi det tydligare. Vi lyssnade genom dörrarna och hittade lägenheten där ljudet kom från. Fortfarande rätt dovt ljud men vi kände oss rätt säkra att min telefon fanns därinne.

NU kunde vi ringa polisen och be om assistans. Några få minuter senare dök en polisman upp med sin hund. Vi förklarade kortfattat för honom och han skulle ställa sig på baksidan med hunden för att säkerställa att ingen skulle fly.Kort därefter kom den andra polisbilen med ytterliggare 2 poliser. Lite läckert, värsta pådraget...

Vi berättade åter igen vad som hade hänt och de bad oss vänta utanför medan de gick till lägenheten.

Eftersom anmälan hade gjorts och mobilen blivit stulen, inte tappad, så innebär det att polisen får gå in i lägenheten och leta, öppnas inte dörren ringer de efter en låssmed. Kändes som taget ur en film det hela, haha...

Polisen gick in, knackade och ingen öppnade. De knackade igen, öppnade brevinkastet och sa högt "Polis, öppna dörren".

Dörren öppnades och poliserna gick in i lägenheten. Det dröjde inte länge förrän ena polisen kom ut med min telefon!

LYCKA!!!

Polisen skrattade och berättade att det fanns en ung tjej i lägenheten som skrämt hade sagt på en gång: "Är ni här för den vita telefonen?"

Telefonen låg i ett annat rum under en kudde, vilket förklarade den dova signalen.

Tjejen påstod att hennes bror hade kommit hem med telefonen inatt, sagt att han hittat den och att hans syster skulle svara i telefonen om den ringde för att den tillhörde en tjej och att han skulle iväg på ärenden under förmiddagen.

Lite underlig historia, eftersom vi ringt massor av gånger under natten och förmiddagen.

Polisen skulle förhöra killen och kontakta oss om fler uppgifter behövdes. De var glad att telefonen var funnen och var imponerad över hur vi skött saker och ting. När vi tackade för deras hjälp svarade de med att: "Haha ni hade ju redan gjort allt, vi behövde bara hämta telefonen. Bra gjort!"

Glada och lättade, fortfarande lite adrenalinhöga begav vi oss tillbaka.

Lesson learned #1: håll bättre koll på väskan, vi bor inte i Norrland längre!

Är så lättad att ha min telefon tillbaka plus att man har en kul historia att berätta för barnbarnen i framtiden.

Otroligt trött efter en känslomässig berg och dalbana. Rädsla, förtvivlan, ilska, trötthet, spänning, glädje...

Äntligen ett gott lyckligt slut iaf- men kroppen mår inte bra idag dessvärre.

Lesson learned #2: skippa utekvällen om du inte är 100% frisk, det blir bara värre.

Anyway- ni som har en iPhone och inte laddat ner appen- gör det. Är så glad över denna lilla fantastiska app som visade mig vägen till min telefon. Dagens teknik- inte så pjåkigt!