Poesikänslor igen...
Skratten har ekat ut
blommorna har slutat växa
träden böljer ej i vinden
vågorna blir aldrig så höga
Glada barnsben som en gång sprang
stranden som förr hade sand
radion tystnar sakta ut
vägen ner kör jag nog aldrig mer
blommorna har slutat växa
träden böljer ej i vinden
vågorna blir aldrig så höga
Glada barnsben som en gång sprang
stranden som förr hade sand
radion tystnar sakta ut
vägen ner kör jag nog aldrig mer
Kommentarer
Postat av: mamma
Vilken fin bild kan jag också få en sån bild.Kram
Postat av: Pernilla
Mamma: Såklart du kan det, jag mailar den vid tillfälle.
Postat av: Malin
vilken fin dikt! är den ett eget verk? kram
Postat av: Pernilla
Malin: Ja, de flesta dikter som är skrivna i min blogg är eget verk... Kram
Postat av: Lena
du kan så mycket. :)
Trackback
