P e r n i l l a

Måste börja se framåt.
Jag har tittat i backspegeln så länge, men nu inser jag att det går inte längre.
Jag måste lämna allt bakom mig, allt som hänt. Börja se framåt, se till vad som finns i nuet. Det finns mycket som gör mig glad idag, men att känna glädje är lite svårare bara.
Snart är det ett nytt år, en ny start.

Trodde inte att 2008 skulle bli som det blev, trodde inte att 3 liv skulle försvinna ur mitt liv, trodde inte jag skulle börja lärarutbildningen, trodde inte att jag skulle bo i en fyra med 2 tjejer + min hund och katt (och ett akvarium med fiskar).

Allt har inte varit dåligt, såklart, men det har onekligen varit ett hemskt år på många sätt och vis.
Därför håller jag nu tummarna för 2009. Nytt år- nytt liv.

Jag lämnar många personer bakom mig, och därmed många minnen.

Kan jag inte bara få känna mig sådär glad som jag var i fredags!
En dag när jag fick gå med ett leende hela dagen. En dag som jag mådde BARA bra!!
Det gör jag inte idag. Och inte igår.
Om något dumt händer idag är inte tårarna långt borta.

Man blir bara besviken.

Det blir man lite då och då, här och där.
Men nu spelar jag inte efter reglerna och utmanar vidare utan skriver bara lite onödigt babbel om mig själv som ni kanske inte vet.

JAG:
.... har ett ben som är kortare än det andra
.... saknar många fina personer
.... skrattar som en gris ibland. (och blir ständigt retad för det)
.... har en hund som är 1 1/2 år samt en katt som är 13 år
.... har 6 syskon + en låtsassyster
.... skriver dyster poesi
.... har sjungit på 2 bröllop, ett dop och en begravning samt vissa tillställningar
.... var en gång en riktig datanörd
.... tog körkortet 2004- har  nog aldrig varit mer stolt över mig själv
.... älskar sötsaker
.... dricker cola och äter på MAX flera gånger på en månad
.... har förlorat en bror
.... har en mamma som har en enorm styrka inom sig
.... har några änglar omkring mig som är helt underbara

Det var det!
Puss hej!

Idag har det julpyntats.
Jag åker snart till Malå, därför blir det pyntat tidigt i år, annars kommer jag tillbaka till en tråkig lägenhet. Så nu är granen pyntad och klar. Ofattbart hur snabbt tiden har gått, tyckte det var nyss som jag pyntade granen på Carlshem. Julen i år blir annorlunda på många sätt, men det är bara att försöka göra det bästa av situationen.

- Jacob, om du läser detta: vill du ha din julstjärna som du köpte förra året i Stockholm? Hittade den i julkartongerna, och får inte tag i dig.

Ny dag. Fortfarande sjuk, men på bättre humör. Stannar hemma idag då jag är riktigt sjuk, bättre att stanna hemma och kurera sig när det inte är något obligatoriskt idag.
Ska ut med Laban och sen äta frukost, därefter blir det filmmarathon hela dagen. Börjar såklart med favoritfilmen; Sex And The City- The Movie !! =)

Ska lyxa till det med några skumtomtar till filmen, försöka få lite julkänslor. Även om julen i år kommer blir väldigt annorlunda och konstig.

Puss hej!

Vad jag känner mig patetisk idag...

är en dag som inte firas av mig längre.

Många tankar.
Lite extra denna tid, dessa veckor.

Att bli påmind på det viset- gör ont. Påmind blir jag varje dag av egna tankar, men att se... Det gör ont.

Är i Malå nu, praktik tills på fredag- då åker jag tillbaka till Umeå igen.
Dessa tre dagar är det bara observationer och intervjuer, sen kommer jag tillbaka hit i mitten på november för en fyra veckors praktik. Då ska jag hålla i egna lektioner, lite nervöst faktiskt!

Ryggen min mår inte bra. Varit hos naprapaten 2 ggr och har nu fått veta att jag har ett ben som är några millimeter kortare än det andra. Och där är förklaringen till varför jag haft problem med ryggen i flera år. Så, nu får vi se vad jag kan göra för att bättra på det!

Känns konstigt att vara i Malå. Men såklart väldigt skönt att träffa mamma. Hon har det så fint och mysigt här, så det känns som hemma ändå!

Dock kommer det vara skumt att vara här i fyra veckor sen, och inte i Umeå. Men kan nog vara bra att få komma bort en stund och bara jobba, ägna tid till Laban och mamma.
Sen efter praktiken blir det jul i Umeå. Hoppas på en vit jul, men snön har ju inte funnits i mängder i Umeå de senaste åren direkt...

Hoppas ni mår bra!
Puss hej!

Jag och Laban sprang ut i snön och busade! =)
Han var så söt, så jag skyndade mig å tog ett kort på honom med mobilen medans han satt stilla i någon sekund.

Sen dess har det fortsatt snöa och blåsa- kul att få se lite snö. Julkänslorna kommer vara svåra att finna i år, men lite snö hjälper lite iallafall!

Sprit fördummar!
Att en ung människas liv gick till spillo p.g.a. spritens avtrubbande verkan på hjärnan, som gjorde att 3 ungdomar tar beslutet att göra en kortare bilresa.
Trots allas alkoholpåverkan, i en bil med körförbud och slitna däck, sätter sig dessa ungdomar i bilen och kör iväg en morgon i oktober –98!
Endast sprit kan väl ge en sådan fördunklande inverkan som fick min bror att sätta sig i den bilen. Vem som körde vet vi inte, och kommer nog aldrig att få veta.
Det finns många frågor och få svar.

Min bror var inte en omdömeslös människa.
Det är därför svårt att acceptera anledningen till Jockes död. Att hans liv skulle ta slut så snabbt känns orättvist! Att han skulle göra ett sådant dumt misstag - ett misstag som skulle kosta honom hans liv!

Det hände en helt vanlig lördagsmorgon, helt oförberett för min bror, för oss alla. Vi hade inga som helst föraningar om att en sådan olycka skulle hända. Vi kände oss helt förlamade av sorg och vanmakt. Hans plötsliga död gjorde att allt annat kändes oväsentligt.
Alltför många rycks bort i unga år, det är aldrig rättvist och man frågar sig ”Varför nu? Varför Joakim?”

Man känner mycket vrede. Vreden mot döden som kom utan inbjudan, utan förvarning. Man fastnar lätt i vreden och sorgen. Det är naturligt att de finns där men efter ett tag kommer de ljusa minnena tillbaka.
De fina stunderna och ekon av skratten ”från de goda tiderna” kan förnimmas.

Varje människa lämnar minnen efter sig och ett arv som inte kan beskattas. Ett arv som blir till tröst för de närmaste i svåra stunder och ju större plats de ljusa minnena får desto lättare blir sorgen.

Mitt språk hade tagits ifrån mig, världen hade blivit en plats utan ljud.
Hösten hade kommit! Inga fåglar som lockar varandra med sina rop, inga trädkronor som sjunger sina ljusa sång. Mörkret lägger sig över marken och sveper in allt levande i sitt dunkla djup. Det blev tyst när Joakim lämnade oss. Allt som fanns kvar var en tom känsla.

Allt som kommer ur mig är tomma ord utan egentlig makt. Ändå är detta allt jag kan göra.
I stunder som denna finns det bara minnen kvar att plocka fram. Dom är bleka och vaga men låt mig färglägga några minnen som ligger mig varmt om hjärtat.

Joakim var en typisk storbror. Tyckte om att retas med sin lillasyster. Som oftast sprang och skvallrade för mamma.
Men med sitt spjuveraktiga leende lyckades Jocke charma de flesta och snabbt försvann de sura minerna.
Joakim var en väldigt kärleksfull, vänlig och humoristisk människa vilket gjorde honom väldigt omtyckt bland familj, vänner och arbetskamrater.

Året 1998 började allt gå Joakims väg!
Han hade hittat kärleken, skulle flytta till Umeå- där 3 av våra syskon bor, sökt jobb- som vi fått veta att han skulle ha fått.
Avskedsfest skulle hållas, han skulle lämna jobbet, lämna Malå.
Det blev istället ett avsked till jordelivet!
Vi saknar honom så och kommer alltid att göra!

Sensmoralen av denna tragiska händelse är:
Om du smakar alkohol- kör ALDRIG bil
Och åk ALDRIG med någon som är berusad!

Så många liv som gått till spillo p.g.a. rattfylleri.
Många unga liv! Hoppas att ni inte blir en av dem!

En familj är som ett pussel. När en pusselbit faller ur sin plats förstörs helheten. Min bror finns inte mer och den känslan är obeskrivbar.
Det finns dock en dikt som ger mig orden jag saknar.
 
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
Men ibland blir den aldrig densamma mer.”

Det är skamligt.
Och fult- mot Joakim.

Det här förlåter jag aldrig!

Mår så illa nu.

Jag betyder något.
Jag borde få betyda något.

Kanske jag gör det ibland. Men jag glöms fort bort iallafall.